Första jäsning: Druvmusten jäser på fat eller i ståltank som ett vanligt vin.

Blandning: Druvsorter från olika årgångar och vingårdar blandas för att få en cuvée som är likadan år för år. I Champagne kan upp till 70 olika viner blandas för att få den exakta blandningen.

Andra jäsning: Torrt, vitt vin blandas med socker, jäst och en klarningsprodukt (liqueur de tirage) i flaskor.
Flaskorna tillsluts (oftast med kronkapsyl) och ligger mörkt och svalt medan sockret omvandlas till koldioxid och alkohol. Processen tar cirka 4–8 veckor.

Jästautolys: Jästen äter upp sockret och omvandlar det till alkohol, värme och koldioxid – och därmed skapas bubblorna. När vinet jäst ut bildas en fällning av döda jästceller i flaskorna. Ju längre vinet lagras med fällningen desto mer ökar chansen att det får aromer som rostat bröd, valnötter och kakor. Denna process kallas för jästautolys.

I Champagne ska jästautolysen pågå på flaska i minst 15 månader. Om det är en årgångschampagne/vintage gäller minst 36 månader. Under lagringen minskar bubblorna men tack vare den höga fruktsyran och kolsyran håller vinet och blir komplext och smakrikt.

Remuage/riddling/skakning: Flaskorna skakas försiktigt så att de förflyttar sig från horisontellt till vertikalt läge med flasktoppen längst ner. På så sätt är det möjligt att ta bort fällningen ur flaskan som då har samlats i flaskans hals.

Förr gjordes detta för hand och flaskorna placerades i en träställning, en så kallad pupitre, där man flera gånger om dygnet vände försiktigt på flaskorna. I dag använder de flesta en så kallad gyropalette, en stålbur med plats för 504 flaskor som skakas maskinellt, dag som natt. Det finns dock vissa prestigeviner och små hantverksproducenter som fortsätter med att skaka för hand. (Gyropaletten uppfanns av Freixnet i Spanien och kallas där "girosol")

Dégorgement/disgorgement/degorgering: Nästa moment är att göra sig av med jästfällningen, degorgeringen. Flaskhalsen kyls ner, så att fällningen bildar en ispropp, kapsylen avlägsnas och med hjälp av trycket i flaskan skjuts proppen ut.

En del vin går förlorat och flaskan måste fyllas på. Det görs med en mix av vin och socker (blandningen kallas le dosage eller liqueur d'expédition). Lösningen verkar som smakhöjare och ger det ofta mycket friska vinet en något rundare smak.

Därefter försluts flaskan maskinellt med kork och en stålgrimma fixeras runt korken.

Traditionella metoden

Detta är samma som champagnemetoden. Men det är bara i det franska distriktet Champagne som det får stå champagnemetoden på etiketterna – enligt ett EU-beslut 1994.
Här är exempel på mousserande viner utanför Champagne som är tillverkade enligt den traditionella metoden:

Cava (delar av Spanien)

Crémant (delar av Frankrike)

Franciacorta (distrikt i Italien)

Cap Classique (Sydafrika)

Moussernade från England

(Alla dessa går att sabrera då trycket är runt 6 bar, motsvarar trycket i tre bildäck. Den längsta uppmätta sträckan en champagnekork flugit är 54 meter, en halv fotbollsplan)