Italien producerar väldigt många olika typer av vin och det har länge rått oreda bland vinerna. 1963 kom den vinlag som gjorde lite ordning i kaoset. Med inspiration från det franska AOC-systemet införde man klassen DOC men till skillnad från Frankrike, där en central organisation (INAO) fastställer vilka kvalitetskrav som gäller, är det i Italien varje områdes producentsammanslutning (consorzio) som fastställer kraven. Detta har lett till att kraven i de olika regionerna varierar mycket och DOC har mer fått karaktären av en ursprungsbeteckning.
1980 införde man en ny, högre, klass, DOCG.
1992 infördes dessutom klassen IGT, med lägre kvalitetskrav.Vinerna kommer från ett definierat område och har vissa kvalitetskrav.
På senare år har många vinproducenter, framförallt i Toscana börjat tillverka viner av hög klass, men där man använder andra druvor än de för området tillåtna, till exempel Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah. Producenterna kan då inte använda beteckningen DOCG eller DOC utan tvingas använda den lägre IGT. Vinerna är kända som supertoscanare.
Följande klasser finns numera i Italien:
VdT, Vino da Tavola. Ett enklare bordsvin
IGT, Indicazione Geografica Tipica. Vinerna måste komma från ett visst område men använder druvor utanför det tillåtna
DOC, Denominazione di Origine Controllata. Utöver område ställs krav på uttag, vinifikation och lagring. (Betyder ungefär "kontrollerat ursprung")
DOCG, Denominazione di Origine Controllata e Garantia. Den högsta klassificeringen. (Betyder ungefär "kontrollerat och garanterat ursprung")